Under veckan har vi köpt nya skor till Ellinor. Eller skor – det var ett par kängor. Ellie blev jätteglad bara hon såg dem och hon höll de hårt hela vägen hem. Redan i butiken gick hon i dem och när vi kom hem gick hon ett varv i lägenheten. Det har aldrig hänt med andra skor. Vanligtvis brukar hon sätta sig och försöka få av sig dem.
I dag var hon ute med mamma och gick. Hon gick ett par hundra meter och vägrade hålla mamma i handen. Det trodde vi inte för en vecka sen.
Ellie har verkligen fått en stabil gång de senaste veckorna. För bara ett par veckor sen var hon betydligt mer osäker, även om hon gick bra. Nu blir det längre och mer stabila promenader här hemma.
Hon kan roa sig med att gå fram och tillbaka mellan vardagsrummet och ytterdörren eller köket. Hon tittar sig inte om efter oss lika mycket, utan vet om att vi sitter och väntar på henne.
I dag fick vi e-post angående Ellinors förskoleplats. Hon börjar i januari och det känns både roligt och spännande.
De senaste månaderna har Ellies intresse för andra växt sig större och större, något vi inte minst märkt på Lek & Bus, eller när hon ser barn på tv eller i reklam.
Vi tror hon kommer må bra av att träffa andra personer, både vuxna och barn, även om vi så klart vill vara hennes största stöttepelare här i världen.
Femtiosju veckor gammal, eller tretton månader. Säg vad ni vill, men stor har hon blivit.
Barn »växer» något så kolossalt bara de börjat gå, har vi fått höra och nu förstår vi vad de menar. Ellie har verkligen blivit stor.
Under den senaste veckan har hon blivit jättetuff och ska gärna gå på mjuka ytor så som i sängen och soffan. Det ser både galet och farligt ut, men det är bara att ta ett djupt andetag mellan varven och vänja sig.
Nu går inte bara Ellinor mer än vad hon kryper – hon springer. Det är en himla fart på henne mellan varven.
I dag hände en liten märklig sak när Ellinor »hjälpte» till att städa. Efter att hon varit med och dammsugit och våttorkat gick hon ut i vardagsrummet. Efter ett tag gick hon tillbaka in i köket.
Plötsligt hördes en del plask från skurhinken och pappa befarade det värsta.
Nej, det var inte hinken som vält. Ellie hade gått och hämtat sin lilla röda hink hon fick när hon fyllde år och försökte få ner den i den större röda skurhinken. Det kändes lite småskumt, eftersom hon inte lekt någonting med hinken.
Nu funderar vi på om det är ett bevis för att Ellie börjar koppla ihop saker, eller om det bara var en tillfällighet. Det som talar emot det sistnämnda är att hinken varit totalt ointressant tidigare och att den legat slängd i ett hörn sedan födelsedagen.
Nu går Ellinor mer än vad hon kryper. Hon är fortfarande försiktig, men vi märker hur hon hela tiden försöker utmana sig själv.
Ellinor firade med ett steg i dag. Jag, Ellie och Ellies morfar hade precis kommit hem från Strömsholms slott när det hände. Hon har blivit betydligt mer säker på att stå utan stöd. Nu gör hon det i 10-20 sekunder utan problem.
Ännu ett gigantiskt steg i vår lilla Ellinors utveckling!
Äntligen! I söndags blev Ellinors små två-sekunders-utan-stöd till fem eller tio. Nästan i alla fall. Mormor och morfar var här i söndags och plötsligt hände det! Efter det har hon vågat stå kortare stunder. Speciellt om hon inte tänker på det. Distrahera henne med små saker fungerar väldigt bra!
Så kom det äntligen. Ellinor har börjat stå utan stöd under kortare stunder. Att hon inte redan gjort det, handlar nog mer om rädsla än någonting annat. Det handlar om ett par, tre sekunder, men alla små framsteg är givetvis framsteg även dem.
Ellinor har försöker numer ställa sig upp från sittande lite varstans. Det ser lite lustigt ut när hon hon försöker ställa sig upp utan någon hjälp från armarna och hade on bara lite bättre balans så skulle det nog gå.
Ellinor fortsätter växa så att det knakar.
I veckan har vi märkt att hon börjat gå med stöd av i princip vad som helst. Lastbilen hon fick av morfar är väldigt populär, men i princip kan det vara precis vad som helst över 3-4 cm. Hon är verkligen supersäker.
Fyrtio veckor. Man får nästan andas en extra gång när man säger det. Det känns mycket, nästan för mycket.
Ellinor har börjat låta på ett speciellt sätt. Ljudet beskrivs bäst som “smackande” och låter otroligt gulligt.
I dag blir Ellinor nio månader gammal. Lika kul som sorgligt. Kul – eftersom hon växer, utvecklas och mår bra. Sorgligt – eftersom det är sista gången hon fyller ensiffrigt vad gäller månadsfirande.
Maj månad gick fort. Först var det högsommarvärme, men nu mot slutet har det varit lite skönare – speciellt nattetid. Ellinor har haft en orolig månad, vad gäller sömnen, och vi gissar att värmen spelat in.
Utvecklingen går spikrakt framåt. Hon är tuff, försöker det mesta, även om det känns som att hon är väldigt beräknande i sina försök. Hon är otroligt medveten i vad hon gör.
Det går undan. Redan juli och Ellinor börjar bli så otroligt stor och rörlig. Vi kom på idén att låta henne gå med sin Brio gå-vagn och vilken fart hon fick. Det kändes lite som när hon plötsligt en dag kom på hur man kryper. Det var som dag och natt. Vi gissar att krypningen gjort sitt till. Hon börjar inte bara få ordning på sina ben, hon är otroligt stark och parerar det mesta. Det är sällan hon ramlar och slår sig – det händer i princip aldrig.
I dag var det mors dag och Ellies mamma fick ett kort, god choklad och ett fint halsband.
Ellinor älskar sin mamma.
I dag gick vi till Västerås vårmarknad med Ellinor. Vi tänkte att hon skulle uppskatta att se alla barn och karuseller.
Vi gick ett par varv, tittade på leksaker, kläder och ballonger. Till favoriten hörde en batteridriven McQueen, den röda bilen i Bilar,och ett batteridrivet Thomas-tåg.
Karusellerna var en historia för sig. Vi vet hur hon ser ut och beter sig när hon vill göra någonting och efter att ha tittat på en maskliknande karusell ett tag så var det tydligt att hon ville följa med. Hon fick titta ett tag, innan vi gick vidare till andra karuseller. Pariserhjul, kaffekoppar och uppskjut – allt var väldigt roligt. När människorna i karusellerna tjöt, tjöt Ellie högre – när karusellerna for från vänster till höger, följde Ellie med i vagnen. Hon tyckte förmodligen det var jätteroligt och om ett år eller två får vi själva stå i kö för samma karuseller tillsammans med henne.
.
.
.
.
.
.
Nu kryper Ellinor – på riktigt. Tidigare har hon tagit sig fram, men nu far hon fram på ett helt annat sätt. Hon tar sig förbi enklare hinder, kryper i sängen m.m.
Våra näsor och öron har börjat bli väldigt intressanta. Hon känner först på sitt egna öra för att sen ta tag i våra. Hon börjar så smått förstå likheter mellan oss.
Vi hann lagom komma hem från Gotland, innan lilla Ellie blev sjuk den nionde april. Vi ringde 1177 redan första kvällen, eftersom vi funderade över uttorkning, men det skulle inte vara någon fara och dagen efter köpte vi vätskeersättning på Apoteket som vi kunde få i henne. Även om hon bara kräktes mellan måndag och torsdag, åt hon sämre i ungefär en vecka.
Hon fick förmodligen i sig någonting under resan. Tråkigt att hon fick uppleva magsjuka, men samtidigt mår hon förmodligen bara bra av att ha mött en del onda baciller.
Kan barnstolen från Gotlandsfärjan ha varit boven i dramat? Vi missade att sprita av den och Ellie tillsammans med barnstolar innebär en hel del slibb och slabb.
Ännu en vecka. Vi har fått lägga ned en massa kläder i källaren som blivit för små. En del kläder har hon bara hunnit använda ett par, tre gånger, men man får ändå säga att hon växt ut de mindre storlekarna relativt långsamt.
I veckan har Ellinor börjat krypa. Tidigare har det mest handlat om att hon tryckt sig bakåt, men nu har hon kommit på att hon har både ben och fötter hon kan jobba med. Fötterna är dessutom inte lika hala som knäna att trycka ifrån med.
Krypa är givetvis inte lika roligt som att gå. För ett par dagar sen stod hon med stöd av soffan. Plötsligt vände hon sig mot bordet, flyttade ena handen och sen den andra och gjorde en liten piruett. Den första stående vändningen.
Förutom det har hon börjat tro att hon kan ställa sig upp utan stöd. Så länge hon försöker i sängen eller på mattan så slår hon sig inte helt fördärvad.
Ellinor har börjat försöka ställa sig från sittande och utan något stöd alls. Hon gör det dessbättre bara i sängen än så länge.
Med stöd ställer hon sig upp utan några som helst problem i spjälsängen. Ja, det går nästan lite för snabbt.
En riktigt rolig sak var när Ellinor upptäckte att vi kan vara ute – fast vi är hemma.
Brassestolen på lilla balkongen passade utmärkt att sitta på…
…liksom katternas vilställe på den stora balkongen.
Allting var mycket intressant.
Eftersom faster Tanya skulle fylla år åkte pappa och Ellinor till Sollentuna för att hälsa på. Vi tog 11-tåget, eftersom vi hoppades att det skulle vara mindre folk på det, men det kunde vi glömma. Vi hade i alla fall tur och fick en sittplats vid ingången och kunde trösta oss genom att äta banan. Banan var jättegott!
Väl framme i Stockholm kunde vi ta första pendeln ut till Sollentuna och faster Tanya mötte upp oss vid spärrarna.
Väl hemma hos moster och kusin blev det en massa bus. Kusin Dee Dee hade en kompis på besök och det var jätteroligt att sitta och titta på dem, samtidigt som de passade upp så fort det gnälldes lite grann. Jätteskönt!
Dees pappa var också hemma. Han hade ett stort skägg och var hemskt läskig. Kaninen var lite sötare och påminde förmodligen en hel del om lilla Skorpan här hemma.
Framåt kvällen var det dags att ta farväl och åka hem. Dee och hennes kompis följde med till spärrarna och vinkade hej då, innan vi tog pendeln in mot stan. I Stockholm blev det 18.30-tåget hem, ett gammalt tåg med trasig vagn och dörrar. Vi hade tur att tåget hade Västerås som slutstation – annars hade vi nog aldrig hunnit av.
En jätterolig dag och skönt att veta om att det faktiskt går att åka iväg med Ellinor.
Mamma tog med Ellinor till Valla Öppna Förskola för ett pass babyrytmik, tillsammans med Tant Jessica och hennes dotter Molly.
Vad hände där? Föräldrarna sjung och gjorde övningar med sina barn.
Över halvåret gammal börjar Ellinor få mer och mer av en egen vilja. Det visar hon gärna genom att slår med handen om det är någonting hon vill ha. Mat, en leksak eller vår uppmärksamhet. Hon tar i så att vi inte missar det.
För en tid sen spelade mamma upp en Com hem-reklamen för Ellinor. Den är tagen från Internet och innehåller två bebisar som ser ut att prata med varandra på sina egna »DA DA DA DA!-språk». Ellinor började relativt omgående härma dem och nu är det »DA DA DA!» här hemma hela dagarna. Väldigt gulligt faktiskt!
I dag var mormor och morfar på besök. Ellinor fick en söt vit nallebjörn.
En stor dag i lilla Ellinors liv. Sex månader – ett halvår gammal! Vi har en hel del minnen och både mammas och papps liv har ändrats radikalt. Det har varit en underbar tid.
Vad har hänt under månaden? Det är väl främst två saker som är värda att nämna…
…är att Ellie klarar av att äta mer och mer själv…
…samtidigt som hon kan ställa sig från sittande och stå med stöd.
På sin sexmånadersdag fick hon en grön klänning och medföljande byxor av »busfaster Tanya».
Av farmor fick hon:
en grön jacka en lite större jacka.
en massa halkstrumpor som förhoppningsvis kommer att behövas inom kort och tunnare vantar att ha under kalla sommarkvällar.
två långärmade ko-tröjor.
en skallra.
och två fina sagoböcker.
Tjugosex veckor. Ett helt halvt år. Otroligt! Det känns som om funnits mycket, mycket längre, men ett halvår är det alltså.
Hon har blivit duktig på så mycket, men den här veckan var den första som hon ställde sig upp i spjälsängen själv. Vi fick tips av tant Linda att låta henne sitta i spjälsängen för och visa henne hur man drar upp sig själv. Efter bara några dagar gick det, men det krävs fortfarande att Ellie är hyfsat pigg för att hon ska klara av det.
Nu kan man ställa henne upp och låta henne hålla i olika saker för att hon ska öva på att hålla i sig. Givetvis under uppsikt, eftersom hon ramlar utan förvarning. Går det att bita på någonting är det naturligtvis roligare.
Titta! Det blev ett kort med en glad liten tjej. Vilken dag!
Ellinor har mer och mer medvetet börjat göra saker. Ett exempel på det är när hon kastar nappen. Hon har blivit ganska duktig på att ta nappen och föra den in och ut i munnen. Det är inte alltid det går, men helt klart är att hon hon övar upp sina finmotorik i fingrarna. Ibland tar hon upp nappen från soffan och för den mot munnen och får in den på första försöket.
Hon har dessutom kommit på att vi kommer om hon kastar nappen på golvet. Hon tar ut nappen, sträcker ut armen så långt hon kan och släpper den. Hon ser lika »överraskad» ut varje gång.
Ibland, när det tar lite för lång tid, måste hon göra oss uppmärksamma med ett litet tjut.
Vi har börjat ge Ellie majskrokar när vi äter. Hon äter vanligtvis vid lunch och tittar avundsjukt på när vi äter middag. Kan hon inte få ett par skedar av vår mat blir en majskrok perfekt. Förmodligen är halva nöjet att få hålla i och äta själv.
Vi har börjat leva ett riktigt 8-17 liv. Under veckan började vi gå och lägga oss runt 22-23. Pappa går upp vid sju, medan mamma och Ellie kan sova till åtta, nio. Det är förmodligen bra för henne att hela familjen har ordentliga rutiner.
Fem månader och en jättestor tjej. Ungefär så kan man väl sammanfatta dagen.
Det största som hänt under månaden är givetvis att Ellinor börjat äta mat. Vi började lite försiktigt med palsternacka och morot för att fortsätta med:
Eftersom Ellinor äter allt hon ser och lite till så fortsatte vi med:
Förutom det smakar hon mat med oss ibland. Allt från potatismos och nudlar till lite mer avancerade grejer. Så länge hon är intresserad så får hon smaka.
Givetvis inte godis, saft och liknande.
Ellinors tjugoförsta vecka har passerat och vi är på väg in i den tjugoandra. Ellinor har varit en väldigt stabil bebis, men det har blivit ännu bättre med hoppgungan och mat- badkarsstolarna. I måndags satt hon i soffan för första gången utan stöd. Pappa i soffan med henne och plötsligt hade hon inte bara rest sig från soffans armstöd, som hon brukar göra, utan satt. I vanliga fall ramlar hon framåt eller åt sidan. Till slut, när pappa förstod vad som verkligen hänt, ropade han på mamma och sen var det bara att fortsätta träna.
Hur stort som helst. Nu sitter hon som om hon aldrig gjort annat.
Hon äter mer och mer fast föda. Hon har bl.a. ätit upp en hel smakportion med gröt och hemlagad fruktpuré med banan och päron. Det är en hel del mat för en liten mage. Vi har dessutom fått vara med om den första maten hon inte tyckt om – broccoli.
Katterna börjar bli jätteintressanta. Nu följer Ellinor dem med blicken när de går över golvet. Hon skrattar åt och pratar med dem ibland, medan de försöker undvika att komma alltför nära henne.
Baker på behörigt avstånd från Ellinor.
Eftersom det var den 31:a januari (18 månader sedan vi gifte oss) och Ellinor är så pass stor tänkte vi att det var på sin plats att testa med barnvakt. Sagt och gjort. Mormor och morfar kom över vid klockan fem och agerade barnvakt i ett par timmar. När de kom sov Ellinor, men efter ett tag vaknade hon och det tycks ha gått bra utan mamma och pappa.
Jätteskönt att veta att det fungerar! Kul att få komma ut och äta på restaurang också. Tack!
I dag blir Ellinor tjugo veckor gammal. Tjugo veckor låter lite futtigt med tanke på hur länge vi haft henne, men det är faktiskt inte längre än så.
Det mest anmärkningsvärda är kanske att smakportionerna blivit små middagar. Det tog egentligen inte många dagar innan Ellinor började äta ordentligt. Vi kan så klart inte ge henne hur mycket som helst, men de små portioner hon får äter hon upp. Hon blir t.o.m. lite ledsen när hon inser att det är slut.
Hon har blivit mer säker i hoppgungan och kan vända sig om när mamma eller pappa står bakom ryggen och ropar på henne.
Vi firade med ny pulka och en liten premiärtur utanför huset.
På pappas sida har Ellinor fyra kusiner. En har varit här ett par gånger, men de tre som bor i Västerås hade inte varit här än. I dag var det äntligen dags. Faster Viveca med man och kusinerna Mathilde, Liam och Sebastian kom hit på fika och julklappsbyte. Det var trevligt och faster fick möjlighet hålla i Ellinor ett tag.
Ellinor fick en stor Kalle och en rolig ljudboll av kusinerna.
Nitton veckor gammal. Det går sjukt fort!
Vi har haft Ellinor i babygymmet en hel del. Det har inte bara varit för att vi ska få lite avlastning, utan även för hennes egen utveckling. Nu har det gett utdelning och lilla Ellie har börjat sträcka sig efter leksaker på allvar. Inte hela tiden, men ser hon någon av sina favoritleksaker så försöker hon få ta i den.
Draken Dee är en av favoriterna.
Att hon orkar hålla i saker på ett helt annat sätt än tidigare märks när hon ligger och tittar i sin bok »Lilla nyckelpigan».
I vanliga fall brukar mamma gå iväg till bvc, men eftersom mamma var sjuk så fick pappa gå dit istället. Det gick minst lika bra och Ellinor var jättelugn. Förutom att väga och mäta pratade vi lite om hur det går och smakportioner. Mamma började med smakportioner på Ellies fyra månaders-dag och det har gått bra. Nu fick vi mer tips och ett riktigt bra litet häfte. Tro det eller ej, men den innehöll t.o.m. recept på ovo-vegetariska recept och ägg är en bra och enkel källa till protein.
Ellie hade gått upp till 6.425 kg och och blivit 61,5 cm lång. Huvudet hade växt det också – till 40 cm. Vi har inga tabeller som visar längd och vikt i bloggen, men båda måtten följer normalkurvan – 1-2 cm under. Helt normalt även det. Hon växer fortfarande med 0,5 cm i veckan och går upp med ca 21 g om dagen, vilket är betydligt mindre än tidigare. Skönt det – vi föder som bekant inte upp en elefantunge här hemma.
Vid nästa besök är det dags för spruta igen.
Ellie har börjat få ligga ensam i sitt babygym till och från. På morgnarna kan hon ligga ensam 10-15 minuter utan problem och med tiden kommer vi kunna lägga ned henne längre och längre stunder. Då hinner vi förhoppningsvis med lite av det som man borde hinna med på morgonen – som att plocka fram frukost.
Babygymmet för med sig att hon använder händerna mer och mer. Nästa lite för mycket. Nu kan hon hålla i flaskan och äta själv om hon vill.
Snart kan hon flytta hemifrån.
Ellie har verkligen blivit intresserad av att röra sig mer och mer. I soffan går det bra att rulla runt från mage till rygg. Hon har gjort det en gång tidigare, men den här veckan har hon verkligen gjort det gång efter gång.
Hon brukar kunna vända sig ett par, tre gånger innan det bir lite för jobbigt för henne.
Gissa om hon blir glad när hon lyckats rulla runt?