Under bebisens andra levnadsdygn kände vi oss manade att hitta på ett namn. Vi hade väl, ungefär som alla andra som väntar barn, fått ett hundratal frågor och förslag angående namn. Meningen var väl att våra namnförslag skulle hållas hemliga, men det gick som det gick med det. Mot slutet av graviditeten hittade vi på några »nya» som vi höll hemliga, mest för att vi ville känns hur de kändes.
Direkt efter förlossningen, när jag fick följa med bebisen in till undersökningsrummet, hade jag »bestämt» mig. Jag behövde bara se henne ett par sekunder för att veta att det var en Ellinor. Det var ett av de sista namnen vi skrev upp på vår namnlista och om ni frågar mig – det vackraste.
Nu satt vi där i vårt rum och skulle bestämma bebisens namn. Det var inte bara ett namn, det kändes viktigare än så. Vi ville titta riktigt ordentligt på henne för att se vem hon såg ut som och ja, hon såg ut som en liten Ellinor.
Doris kommer efter Ellinors gammelmormor. Edith efter hennes gammelfarmor, en person som hon tyvärr aldrig fick träffa. Ellinor – efter ingenting. Lite senare kom jag på att det finns en Beatles-låt som heter Eleanor Rigby, vilket kunde få folk att spekulera, men eftersom inte ens stavningen stämmer så förstår ni nog att vi aldrig tänkt tanken.
Lämna ett svar