Kortare veckorapporter!
Finns det några påtagliga skillnader från tidigare?
Missa inte kategorin utveckling!
Under veckan har vi köpt nya skor till Ellinor. Eller skor – det var ett par kängor. Ellie blev jätteglad bara hon såg dem och hon höll de hårt hela vägen hem. Redan i butiken gick hon i dem och när vi kom hem gick hon ett varv i lägenheten. Det har aldrig hänt med andra skor. Vanligtvis brukar hon sätta sig och försöka få av sig dem.
I dag var hon ute med mamma och gick. Hon gick ett par hundra meter och vägrade hålla mamma i handen. Det trodde vi inte för en vecka sen.
Ellie har verkligen fått en stabil gång de senaste veckorna. För bara ett par veckor sen var hon betydligt mer osäker, även om hon gick bra. Nu blir det längre och mer stabila promenader här hemma.
Hon kan roa sig med att gå fram och tillbaka mellan vardagsrummet och ytterdörren eller köket. Hon tittar sig inte om efter oss lika mycket, utan vet om att vi sitter och väntar på henne.
Femtiosju veckor gammal, eller tretton månader. Säg vad ni vill, men stor har hon blivit.
Barn »växer» något så kolossalt bara de börjat gå, har vi fått höra och nu förstår vi vad de menar. Ellie har verkligen blivit stor.
Under den senaste veckan har hon blivit jättetuff och ska gärna gå på mjuka ytor så som i sängen och soffan. Det ser både galet och farligt ut, men det är bara att ta ett djupt andetag mellan varven och vänja sig.
Nu går inte bara Ellinor mer än vad hon kryper – hon springer. Det är en himla fart på henne mellan varven.
Nu går Ellinor mer än vad hon kryper. Hon är fortfarande försiktig, men vi märker hur hon hela tiden försöker utmana sig själv.
Ellinor firade med ett steg i dag. Jag, Ellie och Ellies morfar hade precis kommit hem från Strömsholms slott när det hände. Hon har blivit betydligt mer säker på att stå utan stöd. Nu gör hon det i 10-20 sekunder utan problem.
Ännu ett gigantiskt steg i vår lilla Ellinors utveckling!
Äntligen! I söndags blev Ellinors små två-sekunders-utan-stöd till fem eller tio. Nästan i alla fall. Mormor och morfar var här i söndags och plötsligt hände det! Efter det har hon vågat stå kortare stunder. Speciellt om hon inte tänker på det. Distrahera henne med små saker fungerar väldigt bra!
Så kom det äntligen. Ellinor har börjat stå utan stöd under kortare stunder. Att hon inte redan gjort det, handlar nog mer om rädsla än någonting annat. Det handlar om ett par, tre sekunder, men alla små framsteg är givetvis framsteg även dem.
Ellinor har försöker numer ställa sig upp från sittande lite varstans. Det ser lite lustigt ut när hon hon försöker ställa sig upp utan någon hjälp från armarna och hade on bara lite bättre balans så skulle det nog gå.
Ellinor fortsätter växa så att det knakar.
I veckan har vi märkt att hon börjat gå med stöd av i princip vad som helst. Lastbilen hon fick av morfar är väldigt populär, men i princip kan det vara precis vad som helst över 3-4 cm. Hon är verkligen supersäker.
Fyrtio veckor. Man får nästan andas en extra gång när man säger det. Det känns mycket, nästan för mycket.
Ellinor har börjat låta på ett speciellt sätt. Ljudet beskrivs bäst som “smackande” och låter otroligt gulligt.
Det går undan. Redan juli och Ellinor börjar bli så otroligt stor och rörlig. Vi kom på idén att låta henne gå med sin Brio gå-vagn och vilken fart hon fick. Det kändes lite som när hon plötsligt en dag kom på hur man kryper. Det var som dag och natt. Vi gissar att krypningen gjort sitt till. Hon börjar inte bara få ordning på sina ben, hon är otroligt stark och parerar det mesta. Det är sällan hon ramlar och slår sig – det händer i princip aldrig.
Nu kryper Ellinor – på riktigt. Tidigare har hon tagit sig fram, men nu far hon fram på ett helt annat sätt. Hon tar sig förbi enklare hinder, kryper i sängen m.m.
Våra näsor och öron har börjat bli väldigt intressanta. Hon känner först på sitt egna öra för att sen ta tag i våra. Hon börjar så smått förstå likheter mellan oss.
Ännu en vecka. Vi har fått lägga ned en massa kläder i källaren som blivit för små. En del kläder har hon bara hunnit använda ett par, tre gånger, men man får ändå säga att hon växt ut de mindre storlekarna relativt långsamt.
I veckan har Ellinor börjat krypa. Tidigare har det mest handlat om att hon tryckt sig bakåt, men nu har hon kommit på att hon har både ben och fötter hon kan jobba med. Fötterna är dessutom inte lika hala som knäna att trycka ifrån med.
Krypa är givetvis inte lika roligt som att gå. För ett par dagar sen stod hon med stöd av soffan. Plötsligt vände hon sig mot bordet, flyttade ena handen och sen den andra och gjorde en liten piruett. Den första stående vändningen.
Förutom det har hon börjat tro att hon kan ställa sig upp utan stöd. Så länge hon försöker i sängen eller på mattan så slår hon sig inte helt fördärvad.
Ellinor har börjat försöka ställa sig från sittande och utan något stöd alls. Hon gör det dessbättre bara i sängen än så länge.
Med stöd ställer hon sig upp utan några som helst problem i spjälsängen. Ja, det går nästan lite för snabbt.
Över halvåret gammal börjar Ellinor få mer och mer av en egen vilja. Det visar hon gärna genom att slår med handen om det är någonting hon vill ha. Mat, en leksak eller vår uppmärksamhet. Hon tar i så att vi inte missar det.
För en tid sen spelade mamma upp en Com hem-reklamen för Ellinor. Den är tagen från Internet och innehåller två bebisar som ser ut att prata med varandra på sina egna »DA DA DA DA!-språk». Ellinor började relativt omgående härma dem och nu är det »DA DA DA!» här hemma hela dagarna. Väldigt gulligt faktiskt!
Tjugosex veckor. Ett helt halvt år. Otroligt! Det känns som om funnits mycket, mycket längre, men ett halvår är det alltså.
Hon har blivit duktig på så mycket, men den här veckan var den första som hon ställde sig upp i spjälsängen själv. Vi fick tips av tant Linda att låta henne sitta i spjälsängen för och visa henne hur man drar upp sig själv. Efter bara några dagar gick det, men det krävs fortfarande att Ellie är hyfsat pigg för att hon ska klara av det.
Nu kan man ställa henne upp och låta henne hålla i olika saker för att hon ska öva på att hålla i sig. Givetvis under uppsikt, eftersom hon ramlar utan förvarning. Går det att bita på någonting är det naturligtvis roligare.
Titta! Det blev ett kort med en glad liten tjej. Vilken dag!
Ellinor har mer och mer medvetet börjat göra saker. Ett exempel på det är när hon kastar nappen. Hon har blivit ganska duktig på att ta nappen och föra den in och ut i munnen. Det är inte alltid det går, men helt klart är att hon hon övar upp sina finmotorik i fingrarna. Ibland tar hon upp nappen från soffan och för den mot munnen och får in den på första försöket.
Hon har dessutom kommit på att vi kommer om hon kastar nappen på golvet. Hon tar ut nappen, sträcker ut armen så långt hon kan och släpper den. Hon ser lika »överraskad» ut varje gång.
Ibland, när det tar lite för lång tid, måste hon göra oss uppmärksamma med ett litet tjut.
Vi har börjat ge Ellie majskrokar när vi äter. Hon äter vanligtvis vid lunch och tittar avundsjukt på när vi äter middag. Kan hon inte få ett par skedar av vår mat blir en majskrok perfekt. Förmodligen är halva nöjet att få hålla i och äta själv.
Vi har börjat leva ett riktigt 8-17 liv. Under veckan började vi gå och lägga oss runt 22-23. Pappa går upp vid sju, medan mamma och Ellie kan sova till åtta, nio. Det är förmodligen bra för henne att hela familjen har ordentliga rutiner.
Ellinors tjugoförsta vecka har passerat och vi är på väg in i den tjugoandra. Ellinor har varit en väldigt stabil bebis, men det har blivit ännu bättre med hoppgungan och mat- badkarsstolarna. I måndags satt hon i soffan för första gången utan stöd. Pappa i soffan med henne och plötsligt hade hon inte bara rest sig från soffans armstöd, som hon brukar göra, utan satt. I vanliga fall ramlar hon framåt eller åt sidan. Till slut, när pappa förstod vad som verkligen hänt, ropade han på mamma och sen var det bara att fortsätta träna.
Hur stort som helst. Nu sitter hon som om hon aldrig gjort annat.
Hon äter mer och mer fast föda. Hon har bl.a. ätit upp en hel smakportion med gröt och hemlagad fruktpuré med banan och päron. Det är en hel del mat för en liten mage. Vi har dessutom fått vara med om den första maten hon inte tyckt om – broccoli.
Katterna börjar bli jätteintressanta. Nu följer Ellinor dem med blicken när de går över golvet. Hon skrattar åt och pratar med dem ibland, medan de försöker undvika att komma alltför nära henne.
Baker på behörigt avstånd från Ellinor.
I dag blir Ellinor tjugo veckor gammal. Tjugo veckor låter lite futtigt med tanke på hur länge vi haft henne, men det är faktiskt inte längre än så.
Det mest anmärkningsvärda är kanske att smakportionerna blivit små middagar. Det tog egentligen inte många dagar innan Ellinor började äta ordentligt. Vi kan så klart inte ge henne hur mycket som helst, men de små portioner hon får äter hon upp. Hon blir t.o.m. lite ledsen när hon inser att det är slut.
Hon har blivit mer säker i hoppgungan och kan vända sig om när mamma eller pappa står bakom ryggen och ropar på henne.
Vi firade med ny pulka och en liten premiärtur utanför huset.
Nitton veckor gammal. Det går sjukt fort!
Vi har haft Ellinor i babygymmet en hel del. Det har inte bara varit för att vi ska få lite avlastning, utan även för hennes egen utveckling. Nu har det gett utdelning och lilla Ellie har börjat sträcka sig efter leksaker på allvar. Inte hela tiden, men ser hon någon av sina favoritleksaker så försöker hon få ta i den.
Draken Dee är en av favoriterna.
Att hon orkar hålla i saker på ett helt annat sätt än tidigare märks när hon ligger och tittar i sin bok »Lilla nyckelpigan».
Ellie har börjat få ligga ensam i sitt babygym till och från. På morgnarna kan hon ligga ensam 10-15 minuter utan problem och med tiden kommer vi kunna lägga ned henne längre och längre stunder. Då hinner vi förhoppningsvis med lite av det som man borde hinna med på morgonen – som att plocka fram frukost.
Babygymmet för med sig att hon använder händerna mer och mer. Nästa lite för mycket. Nu kan hon hålla i flaskan och äta själv om hon vill.
Snart kan hon flytta hemifrån.
Ellie har verkligen blivit intresserad av att röra sig mer och mer. I soffan går det bra att rulla runt från mage till rygg. Hon har gjort det en gång tidigare, men den här veckan har hon verkligen gjort det gång efter gång.
Hon brukar kunna vända sig ett par, tre gånger innan det bir lite för jobbigt för henne.
Gissa om hon blir glad när hon lyckats rulla runt?
I dag blir vårt lilla bustroll sexton veckor. Hon har fått uppleva sin första jul. Även om hon är för liten för att förstå själv, så betyder det så oerhört mycket. Inte bara för oss utan även för släkt och vänner. Både de som varit här och de som inte haft möjlighet att komma.
Ellinor har nog förstått att vi har två katter här hemma, men här om dagen började jag fundera över om hon inte börjat förstå att de finns på riktigt. Hon hör dem och sen tittar hon snabbt mot det håll där de vanligtvis springer. Det är ingen mer reaktion än det än så länge, men en början.
Vi börjar ana en tand och det märks mer och mer i Ellinors beteende. Tidigare har hon dreglat floder, men nu trycker hon tungan mot nedre tandraden och ut mot underläppen. Det ser jobbigt ut, men hon är vare sig gnällig eller har svårt för att sova. Det känns bra.
Onsdag och ny vecka. I dag blir Ellinor elva veckor gammal. Tiden går snabbt tillsammans med den stora lilla tjejen.
Det är full fart och den här veckan har hon börjat utveckla sitt tal. Hon pratar givetvis inte, men jollrar och skriker i nyanser. När hon jollrar låter det som att hon pratar med oss. Pratar vi så svara hon och det sker växelvis. Hur gulligt som helst.
Ellinor har dessutom börjat dregla i mängder. Det kan vara förstadiet till tänder. Det tar säkert ett tag innan de kommer, men hon biter och dreglar om vartannat.
Hon har dessutom börjat hitta tummen mer säkert. Tidigare sökte hon den, men då kunde tummen vara vikt när hon sög. Nu stoppar hon in den mer säkert och suger. Jättegulligt!
Hon fick en greppleksak av sin farmor för en vecka sen och den kan hon hålla i när lust och ork finns. Det händer oftare att hon släpper än håller i den. Vi gissar att det beror på att hon inte intresserat sig för saker på det sättet än.
Vi har ändrat läggdagstaktik, eftersom vi haft ett par veckor med skrik och stön runt midnatt. Istället för att låta Ellinor vara vaken så länge hon själv vill, så har vi börjat natta henne precis efter maten vid sju. Nu slipper vi en både trött och hungrig liten Ellie, samtidigt som hon faktiskt tycks uppskatta att sova i sin säng.
När vi går och lägger oss vid midnatt passar vi på att väcka och ge henne mat. Efter det sover hon oftast till morgonen.
Pappa, som inte riktigt är redo att ge upp det där med sovande bebis på magen, får sin tid på morgnarna. När Ellie vaknar intas soffan för lite mat, så att mamma kan sova vidare, och efter det hinner de sova en timme till.
I övrigt märks att Ellie följer saker mer och mer säkert med blicken.
Nio veckor. Sista veckan innehållande en siffra. Vilken skillnad på tjej det blivit.
Hon har börjat bli riktigt stor. Hon är fortfarande liten, men hon är otroligt stabil och börjar få en ordentlig mage. Hon är verkligen jättefin.
Hon trivs jättebra tillsammans med sin kompis Frank – kaninen. Sedan lite mer än en vecka tillbaka har hon börjat sova i sin egna säng och det har gått ganska bra. Hon är ledsen när vi ska lägga henne, men det är som tidigare. Det beror mycket på hunger och trötthet – samtidigt. Det är inte lätt att vara liten då. När hon väl lugnat ner sig sover hon så gott. Somnar hon vid midnatt så sover hon till fem eller sex på morgonen.
Ellinor äter väldigt lite på natten, men desto mer under dagarna. Vaknar hon vid fem så slukar hon 120 ml innan hon somnar om igen, för att under förmiddagen ta igen allt hon missat under natten. Det är nog den största skillnaderna vi upplevt med maten hittills, även om vi så klart märkte stor skillnad efter gulsoten, men det är på olika sätt.
När hon väl äter så äter hon mycket. Det underlättar en hel del för oss, även om vi så klart tar den tid hon kräver.
Det där med leendet. Nu ler hon i princip hela tiden. I sömnen, när hon vaknar eller känner igen någon eller något. Det är inte svårt att se när Ellie är nöjd eller missnöjd. Hon börjar bli en person på ett helt annat sätt än tidigare.
Ett leende från Ellie är förmodligen det bästa som finns!
Oj, vad tiden går. I dag blir lilla Ellie åtta veckor gammal. BVC-ledigt den här veckan också. Det verkar som att de täta besöken de pratade om inte var speciellt många. Vi gissar att gulsoten gjorde att vi slapp ett par av de där täta BVC-besök i början.
Pappa började gå ut och gå lite mer med Ellinor på dagarna. Det var ett underbart höstväder under veckan och det är bara bra för små bebisar att komma ut.
Så länge man klär på Ellinor ordentligt går det fint. Dessutom är vagnen så pass varm att det inte är någon som helst fara.
I övrigt då? Hon följer oss mer och mer med blicken. Vi har skrivit om det i ett par veckor nu, men det är stor skillnad mellan veckorna. Hon tycker dessutom att stå mer och mer. Gärna längre stunder. Att ligga på golvet är inte lika kul, även om vi försöker några minuter per dag.
I dag fyllde Ellinor sju veckor. Den här veckan bjuder inte på vare sig bvc- eller läkarbesök, vilket känns ganska skönt. Istället är det en lugn och skön vecka hemma med mamma och pappa.
Dagen firade Ellie och pappa genom att titta på »Little People». Vi har fått ett par reklam dvd:er med posten och tror att Ellie tycker om rösterna och de färgglada figurerna. Hon tycker om att se dem på datorn, men inte på tv:n. Gissningsvis blir färgerna och ljudet renare, samtidigt som hon får en bättre överblick.
Förra veckan skrev vi om att Ellie blivit bättre på att fokusera och följa föremål med blicken. Förmodligen är tv-tittandet en förlängning av det. Vi låter henne inte titta på tv dagarna i ända, men några minuter då och då. Det är förmodligen utvecklande att hon får höra andra röster än våra.
Det vi märkt tydligast under veckan är att hon äter mer sällan, men betydligt mer när hon väl äter. Det senaste dygnet har hon ätit sju gånger, vilket är ett par, tre gånger mindre än tidigare. På kvällarna brukade hon maraton-äta, men nu nöjer hon sig oftare med kl. 19 och 22.
Det är ganska skönt och vi hoppas det håller i sig. En och annan kväll – bara mamma och pappa är inte helt fel.
I dag blir Ellinor sex veckor gammal. I går var hon på sitt första läkarbesök, ett besök som gick bra och inte bjöd på några större överraskningar. Vi är givetvis stolta över att hon gjorde allt som läkaren ville.
Under veckan har vi märkt att hon:
Ett bra exempel på att nacken, kropp och huvud är mer stabilt än tidigare är att hon kan sitta riktigt bra i sin babysitter – t.o.m. när hon sover.
Det var nog allt!
I dag blir vår lilla Ellie fem veckor gammal. Det går så fort. Det är ingen bvc den här veckan, vilket gör veckouppdateringen lite roligare än vanligt.
Vi har väntat på att det första riktiga leendet. Det har kommit ett leende lite då och då, men det har inte varit ett sådant där som syns i hela ansiktet. Vi ville att det skulle synas i hela ansiktet för att det skulle räknas. Under veckan som gått har vi båda fått ta del av minst ett leende var.
Stora ögonblick för både mamma och pappa.
Ellie har varit väldigt stark i både kropp och huvud sen hon föddes, trots att hon varit så liten. Den här veckan har hon börjat lyfta huvudet längre stunder än tidigare, vilket känns som ett genombrott. Hon gör det oftast när hon ligger på någons bröst, för att på så sätt kunna titta upp mot personens ansikte. Nu kan hon göra det när hon ligger i babygymmet. Stort!
Under förra veckans bvc fick hon godkänt vad gäller att följa saker med blicken. Det börjar tydligt märkas här hemma. Hon följer både oss och saker mycket, mycket mer. Hon tycks se vissa samband, men vilka är svårt att veta eller »bevisa».
Hon »skriker» mycket mer än tidigare, även om vi inte ska överdriva skriken. Hon säger till på ett mer tydligt sätt när hon är trött och hungrig, eller vill ha mer uppmärksamhet. Humör har hon, vilket märks när hon är både trött och hungrig samtidigt.
I dag blir lilla Ellinor fyra veckor gammal. Tiden går riktigt fort. Hon har verkligen hämtat sig från första veckans gulsot. Hon har bl.a. börjat få en riktigt rund och go’ mage, vilket känns skönt så här på höstkanten. Skulle hon åka på någon förkylning eller liknande så har hon lite att ta av.
Om det är någonting som märkts så är det att hon börjar äta riktigt ordentligt. Tidigare när hon ammade kunde vi få komplettera med 30-50 ml ersättning. På nätterna kunde det räcka med 50 ml per gång vid klockan två och fem. Nu äter hon hela kvällen och avslutar gärna sitt vakna dygn vid klockan ett med en 60 ml flaska. Vid fyra vill hon ha 90 till och vid sex, sju en si så där 90-120. Hon har gått från kanske 600-700 ml per dygn, till 800 plus. Det känns jätteskönt, även om vi ibland undrar var all mat tar vägen.
Fyra veckor känns stort och på fredag fyller hon en hel månad!
Ellinor har blivit tre veckor gammal. Det går snabbt, samtidigt känns det som att vi haft henne mycket längre. Längre på ett positivt sätt.
Det mest påtagliga vi kunnat märka under veckan är att hon börjat suga på tummen när hon blir hungrig. Tidigare har hon försökt, men nu börjar hon bli mer och mer säker på vilken av hennes fingrar som är en tumme och hur man vinklar den rätt. Det kan fortfarande bli fel, men det går helt klart framåt.