I dag blir vårt lilla bustroll sexton veckor. Hon har fått uppleva sin första jul. Även om hon är för liten för att förstå själv, så betyder det så oerhört mycket. Inte bara för oss utan även för släkt och vänner. Både de som varit här och de som inte haft möjlighet att komma.
Ellinor har nog förstått att vi har två katter här hemma, men här om dagen började jag fundera över om hon inte börjat förstå att de finns på riktigt. Hon hör dem och sen tittar hon snabbt mot det håll där de vanligtvis springer. Det är ingen mer reaktion än det än så länge, men en början.
Vi börjar ana en tand och det märks mer och mer i Ellinors beteende. Tidigare har hon dreglat floder, men nu trycker hon tungan mot nedre tandraden och ut mot underläppen. Det ser jobbigt ut, men hon är vare sig gnällig eller har svårt för att sova. Det känns bra.